Inne i gamet

Så kommer även mitt första bidrag till bloggen.
Paris, nu är jag här! Efter en liten ompackning på grund av övervikt kunde jag och Santa avnjuta en lugn flygtur till den franska huvudstaden. En taxitur senare och vi var framme vid lägenheten. Dock hann vi bli lite oroliga. Killen vi hyr utav svarade inte i mobilen och vi började misströsta. Diskussioner om vandrarhem och ny lägenhet började ta fart i taxin, men det hela löste sig på bästa sätt!
Väl i lägenheten fanns en välkomstpresent i form av, just det, vin och bröd. Innan detta avnjöts tog vi en promenad förbi Notre Dame som bara ligger fem minuter bort. Nöjde med livet förbereder vi oss nu för morgondagens upptäcktsfärd.
Allt väl, nu börjar det!
Salut och kram på er!

Notre Dame, check!


Oooh, long time no nothin'.

Sååå, vi börjar väl med Amerikat dårå. Tiden har ju bara strömmat förbi och ingen uppdatering har gjorts från min sida. Men men, här kommer iaf ett litet sammandrag, ett så kallat abstract från mitt liv den senaste tiden.
I Amerika får man lära sig att köra Bobcat, förslagsvis kan det göras på träningsläger i Madison. Det är inte så svårt men väldigt behändigt om man exempelvis skall åka till sydpolen och skotta snö. Väldigt roligt är det också ska ni veta. Egentligen skall man ha skyddsglasögon på sig "at all times when at the test bed" (test bed betyder inte försökssäng som man kan tro utan snarare försöksanläggning, aa jag vet; kocko.) men ibland får man fuska och ha dem på huvudet istället.
På bilden kan man även utskönja att förerskan har en röd t-shirt på sig som härstammar från McFarland Fire Department. Det beror inte på att alla svenskar måste tjänstgöra som brandmän när de kommer till USA utan mer troligt kommer det sig av att den inköptes på en brandstation i berusat tillstånd kvällstid när denna brandstation var ogjord till en venue för en country-festival motsvarande ett litet Pite-dansar-å-ler/Lunda-karneval/Vattenfestival/storsjöyra/whatever.
På denna festival umgicks det flitigt med andra borrare som var där. Främst hängdes det med Chad, som av bilden att döma är en riktig Cowboy. Har man matchande boots, plånbok och bälte i strutsskinn samt anser att en cowboy hatt är det bästa sättet att framhäva sina drag så är man nog mycket riktigt en riktig cowboy också. En mycket trevlig sådan iallafall och mycket tid i Madison spenderades tillsammans med denna man.
Cowboy-Chad.
Under undervisningsdagarna är det ju lätt att man ibland blir lite trött. Speciellt om kvällarna spenderas på pubar, barer, baseballmatcher, countryfestivaler och dylikt. Då är det ypperligt att kunna fylla upp sitt sockerförråd och höja halten av uppmärksamhet. Det bästa sättet att göra detta i Amerikat är att inmundiga donuts. Gärna i konstiga färger och i stora antal. Ingen rast utan en donut. Thats the law. Från bilden kan ännu en gång anas att t-shirten har inhandlats under någon strapats under resans gång. Och, mycket riktigt. Under en dag (ja, det ansågs vara jobb så jag fick betalt för denna dag med ?!?) åkte samtliga borrare till Oshkosh (ett samhälle) som varje år håller i Amerikats största flygmässa. Där beskådades det flygplan i alla storlekar och former samt en tre timmars airshow som faktiskt var galet bra.
Under håret på munk-äterskan står det "Oshkosh- the flight STIMULATOR". Stimulator delen tyckte gubbarna i borrarlaget var mycket roligt och de gick runt och hintade och fnissade om det mest hela tiden. Men sånt får man bjuda på. =)
Donuts, donuts, donuts varje dag. A donut (or five) a day keeps the doctor away. Eller hur var det nu?
När det inte tränades "isär-ihop" (lumpen uttryck för att plocka isär och plocka ihop grejer på tid) på värmepumar, slangfästen, generatorer eller förbrännare och när alla säkerhetsgenomgångar hade gåtts igenom socialiserades det som ni kanske redan anat, ganska mycket.
Här är några borrare; Från vänster: Hannan, Ben, en gammal borrerska som jag återkommer till senare, Jimmy (svensk som kom in i projektet på samma vis som jag gjorde, fast för typ 6 år sedan, still going strong) och Misty (grym brutta). Chad tar kortet.
Hur somhelst. Trevlig kväll på The terrace på universitetet i Wisconsin. Öl och pizza som vanligt. Då utspelar sig denna konversation mellan mig och den gamla borrerskan som jag vid konversationens början har träffat cirka fem minuter.
Brutt-borrare: Hey, you're the new swede aren't you?
The new swede, Hanna: Yes, I guess.
Brutt-borrare: Are you aware of that when you've gone to the pole you will never be in that situation again?
The new swede: Eeeh, yeah?
Brutt-borrare: I mean, its 80 % men and only 20 % women!
The new swede: Yeah?
Brutt-borrare: Make sure you get as much cock as you can!
End of conversation.
Så, nu vet ni. Det enda man behöver veta när man åker till sypolen är detta. Tack för tipset.
Några av borrarna, öl och pizza.
Hur som helst, tiden där var verkligen helt oförglömligt underbart rolig och när jag satt på planet hem kände jag mig bara rastlös för hjärnan försökte ta itu med alla intryck. På fredag ska jag göra det sista medicinska testet inför sydpolen, håll tummarna att det går vägen är ni snälla för det här kan bli ungefär hur roligt som helst!
Vi hörs snart, skål på er så länge!
Så amerikansk det kan bli. Lättdrucken öl, korv och baseballmatch. Yeah!

Kräftfest i Skåne!

Alla bra resor börjar med bra avskeds fester! Och som traditionen erbjuder höll mor och far sin årliga skiva med deras allt för galna vänner. Slutade med att mamma lämnade festen kl 8 till förmån för sängen och pappa spelade "Leende guldbruna ögon" tills grannarna vaknade.

Efter kräftorna hemma tog jag och ett par tjejkompisar till Björka Loge. Det är ett fruktansvärt bonnigt ställe där man kan springa på de mest otippade männiksorna från förr. Hur som, barbados spelade inträdet kostade 160 kr och man fastnade med bilen i leran på vägen dit. Jag, och mina vänner, hade inte blonderat färgat hår med utväxt och det var verkligen en flasch back till högstadiet. Kommer aldrig mer gå dit. Ser det som ett socialt experiment som borde förbjudas.

Men nu i helgen har det varit fest på hjällen (skånska för loft) hemma hos Martin, också en årlig tradition, också på landet men inte bonnit på samma sätt. Efter att ha jobbat hela dagen och stressat som en tok från Lund samtidigt som lägenheten lämnades städad blev kalaset en riktig hit! Martin och deras band spelar musik, dans hela kvällen och jag buggade sönder mitt ringfinger så det är dubelt så stort som tummen nu. Tur att en av Rasmus storebrossas kompisar, som vi förövrigt råkade åka skidor med samtidigt i Val Thoranse när vi var kanske 16 år, var där och kunde undersöka det.  Vi bokade in en ny studie av fingret imorgon över en lunch, så det kommer bli trevligt =) Synd bara att man åker snart...

Ha de! 

Skolan rullar på och så gör även läxorna

Det känns som högstadiet upprepar sig. Full närvaro på lektionerna är ett krav och läxorna sprutar i min riktning från Tec de Monterrey. Men lediga måndagar och fredagar kompenserar för de andra obekvämligheterna. Det går ingen nöd på mig.

På lördag ska vi åka på den första utflykten till http://www.floatplan.com/monterrey/grutas.htm, Grutas de Garcia. Det ska bli riktigt roligt att få se vad Mexico har att erbjuda utanför Monterrey.

Nu har jag flyttat från min fina mexikanska familj "Cabello campuzano" till ett studentområde närmare skolan. För uppsala folket, tänk flogsta i vit skepnad och byt ut cyklarna mot nyputsade bilar, så har ni Villas tec i ett nötskal. Mina roomies är underbara tjejer, varav fyra är från Mexico och en från Sverige.


Mina gulliga rumskompisar.

Nu är det dax för "advertising" lektion. Vi hörs mer senare


Hur går det tjejer har ni börjat packa ännu för Paris, Indien och Rumänien?
Kul att höra från dig Barret lycka till med alles och håll oss uppdaterade.
over and out


Bloggpremiär för Barret!!!

Japp mitt första blogginlägg i hela mitt liv! Puh, jag har nån typ av blogg på facebook också för fler personer, så ibland kommer jag nog lägga in samma. Men med lite bonusar som inte passar för allas öron här kanske!

Jag har så mycket att berätta bara efter tre dagar, jag fattar inte hur man kan uppleva så mycket på så kort tid.
Boulder är iaf värsta hippie-staden.Varannnan människa här har batik-tröjor och dreads,och jag har idag börjat ett projekt där jag ska fota folk som sover runtomkring i parker och vid gator för det är så många. Jag har fått mitt första foto och jag var riktigt diskret och låtsades att jag fotade i lite olika riktningar på stället, lite berg lite himmel och SEN riktade jag kamrean mot mitt offer och zoomade in. Score!

Jag visste ju ingenting om Boulder så det är ganska spännande det här. Alla är så trevliga här i USA, folk bjuder verkligen på sig själva. Jag satt bredvid en kvinna på planet från Chicago till Denver och hon erbjöd sig att skjutsa mig till hostelet i Boulder när jag kom fram.Hennes man skulle hämta henne på flygplatsen. I bilen berättade de att Boulder är populärt bland många rika kids, så det är många som kör runt i fräsiga bilar som går på universitet. När jag fick höra det och var trött efter 24 timmars resa blev jag ganska besviken. Det är exakt vad jag inte var sugen på: amerkanska 20åriga brats som röker på och kör bilar.

Men när jag vaknade och såg utsikten och sen träffade massor av trevliga männsikor på dan idag så känns det bättre. Jag fick låna en cykel hela dan av en kille på hostelet och nu har jag köpt en egen. Alla här har mountainbikes. Jag också nu. Jag har döpt den till Hefty. Killen med cykeln tyckte den var tung och sa "hefty" som tydligen betyder tung. jag trodde inte mina öron och insåg att han aldrig sett nån kronan i sitt liv. Kul för det låter som häftig.

En anna n grej jag inte visste var att Boulder ligger 1700 m över havet så luften är tunn och torr och man kan tydligen må ganska dåligt i början. Jag har inte kännt av nåt idag mer än att jag blir ganska anfådd när jag cyklar och är STÖRT törstig hela tiden.
ett litet axplock av händelserna här.

Idag har jag också hittat nånstans att bo, berättar mer sen. finns på facebook också. är helt utmattad nu och lättad efter allt bostadssökande. tre sjukt intensiva  dagar har det varit. Nu kan jag typ alla gator här iaf, eftersom jag cyklat runt till så många olika lägenheter och hus iaf.

Godnatt folks!

Här snackar vi vildavästern och två födelsedagar

Mycket har hänt på en vecka och jag har snappat upp lite spanska. I går var mitt första möte "con una cucaracha". Mariana kunde inte förstå att dessa inte finns i Sverige. Då hon insåg att jag inte riktigt tyckte om sällskapet hämtade hon insektsprejen och tog kål på den.

Denna veckan är det välkomstvecka på universitetet. Rektorn har talat, vi har fått en lektion i hur man uppför sig, hur fint och bra Mexico är, vilka sporter som kan utövas på skolan och hur man ska bete sig om man hamnar i en skottlossning. För er som undrar så ska man lägga sig ner på marken och vara tyst. Det känns ju skönt nu vet man hur man ska bete sig när det händer. eller?  

Förövrigt är skolan som ett zoo då det finns hjortar, påfåglar och olika ankor inne på området. Dessutom har universitetet en egen ensamble och ett pojk band som vi fick lyssna på idag.

Huvudingången till Tec de Monterrey


Igår var jag ute och kollade in Barrio Antiguo(gamla stan) med en danska. När jag skulle hem stannade jag en taxi. I vanlig ordning visade jag taxichaffisen min handritade karta för att förklara vart jag skulle. Väl framme försökte han ta dubbelt betalt men på knagglig spanska prutade jag ner priset. Med tanke på att jag just nu bor i det förnämligaste området i hela America, så var det kanske inte så konstigt att han försökte med fula knep. Då jag hoppat ur bilen tog chaffisen av sig glasögonen och tittade allvarligt på mig med sina en och en halva ögon och sa


 - "Hay peligro"


Vad fan betyder hay peligro tänkte jag då jag log tillbaka och sa

- "Buenas noches".

Mariana förklarade sen att hay peligro betyder "watch out". Taxichauffören försökte varna mig att det kan vara farligt att åka med random taxis. Framöver blir det endast förbeställd taxi.

I kväll förklarade Mariana att hon hade två födelsedagar vadå undrade jag. Jo, hennes mamma ville att hon skulle få börja skolan tidigare, så hon registrerade sin dotter till att vara född två månader tidigare än hennes egentliga födelsedag. VADÅ? jo, tydligen så sammarbetade inte sjukhusen med de olika myndigheterna, så man var tvungen att åka och registrera sin bebis själv. Olikheterna mellan Sverige och Mexico tornar upp sig likt bergen i bakgrunden av Monterrey.

Jag trivs väldigt bra i familjen jag bor. Det känns som vi har känt varandra i evigheter. Folket här är väldigt öppna och välkomnande. Att bo här är som att bo på ett hotell Mamma "Laura" lagar och serverar mig frukost och middag varje dag. Dessutom arbetar hon på Tec de Monterrey så jag åker med henne till och från skolan varje dag.

Ett erbjudanden finns till dig som kan fixa en bostad till min söta mexikanska arkitekt kompis Mariana. Hon ska plugga på konstfack i Stockholm och behöver en bostad från 1a september. Hennes mamma Laura erbjuder dig antingen att bo hos henne här i Monterrey med full pension. Eller så lagar hon mexikansk mat till dig i ett år. Det är ju ett sjukt bra erbjudande vem nappar???

Hoppas ni alla har det bra ”que pasa” skriv och berätta


RSS 2.0