soolong

En återblick från the facinating Zacatecas som lonely planet beskriver staden. Stan är ett Unesco world heritage och Mexicos nordligaste silver stad. 





Av bilderna att dömma kan man ju undra vad som hände på denna resa. Uppe till vänster har ni Emiliah som njuter av utsikten över staden. Till höger om henne ser ni underhållningen på den sju timmars långa bussresan till zacatecas.

Väl framme besökte vi en typisk mexicansk "cantina" där bartendrarna var utråkade och körde prank efter prank på mig. På denna bild skulle de bjuda mig på en klassisk mexicansk dryck.

Tåget nere till höger leder oss in i "la mina" en stor silver gruva som idag fungerar som museum på dagen och nattklubb på kvällen. Inna tågresan fick vi ett grönt hårnät som skulle skydda mot HIV och högt blodtryck ???




påväg ner från utskiken träffade jag på ett gäng turkar som posade glatt.På bussen fick jag sedan underhålla de tre utråkade svenskarna med lite wrestling. Sporten är tydligen väldigt stor här och masken jag bär är just en wrestling mask.

Till vänster nedan ser ni mariachigänget som guidade oss genom staden med salsa musik, tequila och givetvis salsa dans. Mariachi spelmän finns i alla mexicanska städer ofta är de samlade på ett torg dit man går då man är sugen på att njuta av en romantisk trudelutt eller helt enkelt dansa loss till en skön salsa låt. Förövrigt är det salsa som gäller här i Mexico vart man än är kan varenda snubbe röra mer på höfterna än dig. Killarna är väldigt sugna på att lära just dig att dansa salsa hahaha.  



 

Efter denna fantastiska resa drabbades jag av en liten enkel exotisk lyme disese(läs lime sjukdom), streptokocker och en kraftig allergisk reaktion. Det visade sig att lime sjukdommen var borrelia som orsakats av en av de svenska fästingarna som sög mitt blod i somras. Då såg jag ut såhär............

Efter att mamma diagnostiserat mig över skype lyckades jag få en tid hos dermatologen som aldrig sett ett fall av lyme. Hon fick kalla in sina två kollegor som började leta djur på min kropp mycket märklig upplevelse. Dermatologen gav mig pencillin och en vecka senare var utslagen i princip borta.

Då var det dax för min nästa resa till BEACHEN i Puerto Vallarta och storstaden Guadalajara och den lilla stora staden TEQUILA. MEN limen som rullat in i mitt liv strödde salt i mina sår genom att försöka sätta stopp för min solning och tequila provning. Jag som trodde lime, salt och teqila var gjorda för varandra!

- Du måste äta pencilling i minst 10 dagar till och ingen sol eller fysisk aktivitet. Om du solar kommer du att få bestående bruna fläckar på din hud, säger läkaren när jag glatt berättar om min beach resa. Apoteket nästa...................

notera styrkan på den vänstra solkrämen BEACHEN here I come.


GRATTIS till dig som orkat läsa detta långa inlägg. Inom kort kommer ett nytt där jag i detalj kommer att redogöra för varenda litet steg under vistelsen i PUERTO VALLARTA, 
                                                                      GUADALAJARA
                                                                      TEQUILA

hahah MUCHOS BESOS

Imorgon skall jag ge mig ut i den indiska kollektivtrafiken med en enda reskamrat och ett enda mål, att finna en fransk kaffepress och drickbart kaffe. Jag håller på att bli galen av att käka koffeintabletter, neskaffet smakar rävpiss och jag är trött hela tiden. AHHHH, måste ha en kaffepress imorgon. Har fått förklarat för mig att det finns i staden, till dyra priser och i en affär som tillsynes verkar svår att återfinna, men de finns. Önska mig lycka till!

Nu till en annan viktig sak, och nej inte valet. Vill inte ens diskutera hur mycket jag skäms över mitt kära Skåne, hur illa det kommer gå för Sverige när vi kommer sälja ut allt offentligt som går att sälja och hur dåligt jag mår över att jag inte orkar bry mig mer (skrika på gator och torg eller sakligt möta en debatten) än vad jag gör.

Om 4 dagar, jag har nerräkning, skall jag få flytta in i rummen som är avsedda för oss. Vi flyttar då ett snäpp upp på den hierarkiska trappan och vidare mot insnöade regler som girlguides har hittat på en gång för längesedan. Skall bli så otroligt skönt att få ett eget rum; peppar peppar!

Jag måste få er åsikt över vad som gäller i musikväg i respektive land ni befinner er i. Eller bara musik tips allmänt! Jag kan inte lyssna på spotify för internetanslutningen hänger inte med, och youtube vill sig inte heller jämt. Sjukt enerverande!

Börjar allmänt annars förstå vad som förväntas av en, vad man skall göra inför vad och när det ungefär skall utföras. Men är inte speciellt rädd för att bli utarbetad här, vilket passar mig perfekt då lite ledighet och semester precis är vad jag behöver!

En rolig, eller roligt var det inte men däremot komiskt, som hände igår då vi alla var på avskeds/välkoms middag för gamla/nya volontärer var att de satte oss i en iskall AC avdelning tillsammans med ett HÖGLJUDTT barnkalas. De märkliga vita främlingarna och barnen i samma bås på kanske en area av 40 m2. Strömmen gick en gång under middagen, de spelade ”baby one more time” i högtalarna, maten kom in innan drickan, barnen sprutade konfetti på oss.  Det mina vänner, är Indien i ett nötskal!

Vilken fantastisk idé det här med bloggen. Det är helt underbart att läsa om allas äventyr på en och samma sida.

Vi borde styra upp en gemensam skype date tycker jag!Keep up the good blog work.

ABrazos y Besos

Sana bana

Namaste! (Hej på Hindi/maharati det lokala språket de pratar i Pune)

Okej, jag mår bra. Har kommit fram efter lång och skumpig resa där jag satt fast i trafiken för x antal timmar.
Jag måste erkänna att jag inte hade många förväntningar på Sangam, scoutcentrat jag är på, innan jag kom. Men det är väldigt schysst och har hög klass för att vara i Indien. Här finns en pool som vi kan använda, gröna områden att ev. springa på och en fin park.  Skönt att känna att man kan leva i en oas i ett annars hektiskt samhälle där allt på något vis är annorlunda än hemma.
Måste ändå säga att väldigt MYCKET har hänt sedan sist jag var i Indien med Mia. Tex. så har de börjat här i provinsen med sophämtning, motorvägsbyggande och lokala elektriska transformatorer för snabbare överföring. De flesta häromkring i grannskapet har rinnande vatten som är okej rent att dricka efter ett tag i här, lever i höghus och har barn i skolan. Ganska klassiskt medelklassområde, indian standard men ändå. Trafikpolisen står och kontrollerar vissa korsningar, inte allt för många kor på gatan och de flesta rickshaw chaufförer kan engelska. So fare so good!

Just nu bor jag i ett dorm med 6 andra tjejer, som också skall jobba som volontärer. Vissa skall undervisa engelska i någon skola, medan jag och Cat skall jobba på Sangam som "reseledare" med olika event där vuxna scouter deltar. Det inkluderar allt från tourguiding till berätta om indiska mat. Men då det inte är speciellt mycket event nu under vinterperioden, framförallt inte mellan slutet av september till december, blir det nog mycket arbete med utveckling av centret och en hel del ”ledig” tid. Tänkte förkovra mig viss litteratur som står på listan att läsa, leta upp en gitarr och ta upp spelandet samt kanske lära mig huvudräkning riktigt snabbt (är tokdålig på huvudräkning!). Får se hur det slutar…

Vi äter hela tiden, regelbundna serverade måltider som är helt okej. Vi har någon sorts tygservett i ett tygfodral som skall tvättas då och då. Ganska märkligt system. Det är en ammunutionfabrik precis brevid, som har en skiftklocka som låter som om hela stället skall sprängas, och en moskee som ropar ut bön 5 ggr per dag. Sover med både öronproppar och svart sovmask för ögonen!

Längtar lite efter de egna rummen vi skall få är väldigt intensivt med folk över allt tom. när man skall sova. Blir runt den 25 sept, och då djävlar blir det skype!  Tror att jag klarar av det pga. Att jag ibland inte bryr mig om att förstå all engelska runt omkring mig. Stundtals blir jag tok frustrerad över att det tar så lång tid att förklara vissa saker eller diskutera tex. politik. Men det kommer väl tillbaka till en snart, hoppas jag.

Som jag brukar påpeka är det inom scouting hälften nördar och hälften roliga människor. Här är det mest roliga människor, men många har lite konstiga saker för sig. Amerikanskan skriker hela tiden, cat suger på tummen fast hon är 25 år (i och för sig bor hon hemma fortfarande…) och de andra skall avbryta varandra HELA tiden för att berätta sin grej. De flesta är tjocka men på det hela taget är de riktigt roliga!

Vädret är ganska kallt men luftfuktigheten är  hög  runt 85%.  Skönt att kunna gå runt i här i tröja och jeans ett tag innan hettan sätter in.

Foto kommer en annan gång! =)  Puss