soolong

Mycket har hänt på en vecka och jag har snappat upp lite spanska. I går var mitt första möte "con una cucaracha". Mariana kunde inte förstå att dessa inte finns i Sverige. Då hon insåg att jag inte riktigt tyckte om sällskapet hämtade hon insektsprejen och tog kål på den.

Denna veckan är det välkomstvecka på universitetet. Rektorn har talat, vi har fått en lektion i hur man uppför sig, hur fint och bra Mexico är, vilka sporter som kan utövas på skolan och hur man ska bete sig om man hamnar i en skottlossning. För er som undrar så ska man lägga sig ner på marken och vara tyst. Det känns ju skönt nu vet man hur man ska bete sig när det händer. eller?  

Förövrigt är skolan som ett zoo då det finns hjortar, påfåglar och olika ankor inne på området. Dessutom har universitetet en egen ensamble och ett pojk band som vi fick lyssna på idag.

Huvudingången till Tec de Monterrey


Igår var jag ute och kollade in Barrio Antiguo(gamla stan) med en danska. När jag skulle hem stannade jag en taxi. I vanlig ordning visade jag taxichaffisen min handritade karta för att förklara vart jag skulle. Väl framme försökte han ta dubbelt betalt men på knagglig spanska prutade jag ner priset. Med tanke på att jag just nu bor i det förnämligaste området i hela America, så var det kanske inte så konstigt att han försökte med fula knep. Då jag hoppat ur bilen tog chaffisen av sig glasögonen och tittade allvarligt på mig med sina en och en halva ögon och sa

 - "Hay peligro"

Vad fan betyder hay peligro tänkte jag då jag log tillbaka och sa

- "Buenas noches".

Mariana förklarade sen att hay peligro betyder "watch out". Taxichauffören försökte varna mig att det kan vara farligt att åka med random taxis. Framöver blir det endast förbeställd taxi.

I kväll förklarade Mariana att hon hade två födelsedagar vadå undrade jag. Jo, hennes mamma ville att hon skulle få börja skolan tidigare, så hon registrerade sin dotter till att vara född två månader tidigare än hennes egentliga födelsedag. VADÅ? jo, tydligen så sammarbetade inte sjukhusen med de olika myndigheterna, så man var tvungen att åka och registrera sin bebis själv. Olikheterna mellan Sverige och Mexico tornar upp sig likt bergen i bakgrunden av Monterrey.

Jag trivs väldigt bra i familjen jag bor. Det känns som vi har känt varandra i evigheter. Folket här är väldigt öppna och välkomnande. Att bo här är som att bo på ett hotell Mamma "Laura" lagar och serverar mig frukost och middag varje dag. Dessutom arbetar hon på Tec de Monterrey så jag åker med henne till och från skolan varje dag.

Ett erbjudanden finns till dig som kan fixa en bostad till min söta mexikanska arkitekt kompis Mariana. Hon ska plugga på konstfack i Stockholm och behöver en bostad från 1a september. Hennes mamma Laura erbjuder dig antingen att bo hos henne här i Monterrey med full pension. Eller så lagar hon mexikansk mat till dig i ett år. Det är ju ett sjukt bra erbjudande vem nappar???

Hoppas ni alla har det bra ”que pasa” skriv och berätta